Farfar, du finns inom mig
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, farfar och jag saknar dig vaje dag!
usch ja, ibland känns livet orättvist =(
Min farfar blev bara 71 år, fast jag stod honom inte så nära som du verkar ha varit din.
kramar
Tjing tjong, kalsong, hehe!
Ville bara säga att jag läst din blogg och jag tyckte att du skrev väldigt fint om din farfar, själv står jag min farfar väldigt nära, och som tur är så har man honom i livet fortfarande, han är nu 72, min mormor dog ju som du vet i vintras och det var inte speciellt "väntat" det gick väldigt fort och man hann liksom inte förstå vad som egentligen hänt. Jag saknar henne otroligt mycket, och även om man nu har accepterat att hon faktiskt är borta så tycker man det känns konstigt när man träffar morfar och inte får träffa mormor mer.
Som sagt, nu ska jag inte skriva mer, men som sagt, jag tyckte du hade skrivit väldigt fint!!!
Kram
LOVAR dig att han känner kärleken ändå!
Jag vet att sorgen är djup efter en omtyckt människa. Ibland undrar jag hur det är tänkt att livet ska vara.
Vissa får leva jätte länge medans andra får en allt för kort tid i livet.
Det gäller att ta vara på varje dag.
kram på dig tjejen.